Jag har lovat mig själv att skriva till dig varje dag...ge dig tio minuter varje dag...Min saknad av dig är så stor...så stor att jag förtränger den varje dag för jag orkar inte...men jag vet att jag måste släppa ut det för knuten i mitt bröst bara växer och växer...
Nästa helg är vi bjudna till Svenne å Kerstin å jag vill inte gå...för DU kommer inte att vara där och det SKA du annars är det fel...
Mio fyllde tre år i fredags...DU var inte här...det känns FEL...
Oliver citerade dig på Facebook...Det fick mig att gråta...Jag vill inte känna så jag knyter allt inom mig...Jag känner hur jag försvagas men orkar inte förstå...Tio minuter om dagen...ska jag skriva till dig...För att jag VILL! För att jag måste för att inte kväva mig själv...
Blundar jag ser jag dig framför mig...det gör sååå ont...
Jag älskar dig pappa...ända upp till månen...<3<3<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar