torsdag 29 september 2011

Fortfarande så overkligt...

Jag undrar när jag ska förstå...
Jag vill stanna tiden för det känns som om den försvinner ifrån mig...
Jag behöver ett andrum...
En tid att sörja...
En tid att förstå...
God natt älskade pappa..,
Sov gott...
Älskar dig...<3<3<3

onsdag 28 september 2011

Pappa! Hjälp mig...

Pappa hjälp mig... Jag är för svag... Jag klarar inte det här och du skulle vara här för mig...sa du...Vad gör jag nu?
Snälla pappa kom hem...Jag behöver dig!!!
Älskar dig...nu och för alltid! Ända upp till månen!<3<3<3

tisdag 27 september 2011

Hej pappa...

Varför är du inte här...?
Jag behöver dig!
Jag behöver din hjälp...
Jag behöver din kunskap...
Jag behöver DIG!!!
Jag är inte stark just nu å jag orkar inte bära, förklara och göra saker som måste göras...
Det känns så orättvist...
Så fel...
Jag blir så stressad och orkar inte längre bara köra på...
Jag vill finna ro...
Saknar dig pappa!
Känns som om det är så mkt som går år helsefyr just nu...
Älskar dig! Nu och för alltid! Ända upp till månen! <3<3<3

torsdag 22 september 2011

En stjärna...

En stjärna tändes i juli månad...
En stjärna för ung för att lysa starkt...
En stjärna för svag för jorden...
En stjärna stark nog att lysa upp natten...
En stjärna som står för tro, kärlek och hopp...
En stjärna som ger tröst i mörka nätter...
Den stjärnan är din...
Den stjärnan är vår...
Den stjärnan skall lysa för att visa att i mörkret finns ett ljus...
Att i sorg finns tro...
Att i minnen finns kärlek...
Att i kärlek finns hopp...

Hej...

Kom hem sent idag...Har varit en lång dag...Började med kuratorn å d känns bra...Jag gillar henne å vi ska jobba med nonstop ess och med att hitta...
Jag saknar dig så vansinnigt å vill så väldigt gärna prata med dig å det är så svårt när det inte går...
Varför blev det såhär...?
Varför kunde du inte stanna...?
Jag ser dig framför mig så fort jag blundar...Du finns så verklig bredvid mig varje dag...Så levande i mina tankar...Så verkligt fattas du mig...!
Jag älskar dig pappa! Ända upp till månen! Nu och för alltid!<3<3<3

tisdag 20 september 2011

Älskar dig i evighet...

Behöver dig...
Saknar dig...
Försvinner...
Förtvinar...
Har en sprudlande energi inom mig...
Den visar sig på jobbet å i glädjen med Mio...
Fantasi...
Kreativitet...
Jag fylls av glädje då jag får skratta och sprida positiv energi...
Jag saknar dig men vill att du ska se mig lycklig...
Dina råd fattas mig...
DU fattas mig...
FÖR dig vill jag vara lycklig...
För att hedra...minnas...och behålla dig...vill jag skapa ro, lycka, harmoni...
Men det är svårt...
Men jag ska lyckas!
Jag älskar dig...ända upp till månen!<3<3<3
Min fina, fina pappa...

måndag 19 september 2011

Mitt liv idag...

Mitt liv har fått en annan ton...
Min glädje har bytts mot sorg...
Mitt hjärta är fyllt av oro...
Min kropp kraftlös och vek...
Min ork har flytt...
Min själ är vilsen...
Mitt hjärta gråter i glada stunder...
Min tro känns hopplös och skadad...
Jag har slutat fly men vägrar inse...
Jag söker lyckan i små doser var dag...
Jag försöker glädjas åt det jag har...
När jag trycks ner så blir jag svagare...
Personliga konflikter klarar jag inte av...
Jag är svag å vill bli starkare...
Just nu känns det som all energi, all kraft sakta sugs ur mig med...
Med varje motgång, konflikt, olycka...
Jag saknar stadig mark att stå på...
Min värld den gungar å jag kan inte slå den fast...
Min son...min familj...mina vänner är mitt ankare...
Jag känner...ovisshet, hopplöshet, svaghet, styrka, sorg, glädje, hopp...
Jag svajar och famlar...
Rädd för att ramla...
Ge mig styrka!
Ge mig hopp!
Ge mig tro!
Ge mig kärlek...
Låt mig funna allt detta igen...
Låt mig sluta tvivla...
Låt mig le och skratta...
Låt mig finna den inre lycka jag såväl behöver...
Jag slits sönder i ett virrvarr av känslor...
Jag sover och flyr...
Jag vill leva...
Vara vaken...
Se lyckan le igen...
Känna frid och ro i min sargade själ...
Jag älskar dig pappa...nu och för alltid...ända upp till månen...<3<3<3

söndag 18 september 2011

Tio minuter...

Jag har lovat mig själv att skriva till dig varje dag...ge dig tio minuter varje dag...Min saknad av dig är så stor...så stor att jag förtränger den varje dag för jag orkar inte...men jag vet att jag måste släppa ut det för knuten i mitt bröst bara växer och växer...
Nästa helg är vi bjudna till Svenne å Kerstin å jag vill inte gå...för DU kommer inte att vara där och det SKA du annars är det fel...
Mio fyllde tre år i fredags...DU var inte här...det känns FEL...
Oliver citerade dig på Facebook...Det fick mig att gråta...Jag vill inte känna så jag knyter allt inom mig...Jag känner hur jag försvagas men orkar inte förstå...Tio minuter om dagen...ska jag skriva till dig...För att jag VILL! För att jag måste för att inte kväva mig själv...
Blundar jag ser jag dig framför mig...det gör sååå ont...
Jag älskar dig pappa...ända upp till månen...<3<3<3

lördag 17 september 2011

Två månader...

Två månader har gått å jag förväntar mig fortfarande att du ska komma hem...
Jag saknar dig så vansinnigt mycket och vill inte förstå att du faktiskt är borta...
Kom hem igen snälla pappa...
Jag älskar dig så och vill inte vara utan dig...
Mitt hjärta värker och dagarna går...
Jag vill inte!!!
Älskar dig! NU och för alltid...ända upp till månen!!!<3<3<3
Så mycket du missar...så mycket jag vill berätta...snälla låt det vara en hemsk mardröm...låt mig vakna igen å se solen le igen...